Ögonkontakt
Jak. 4:1–12
Ni kämpar och strider men har inget, därför att ni inte ber.
Närma er Gud, så ska han närma sig er. Ur Jak. 3:2, 8
Det är väl inte för intet som mina andakter heter Närmare Gud – andakter. Jag vet att det viktigaste jag kan göra är det som för mig närmare Gud. Resultatet står Gud för. Men tycker ofta att jag hamnar i vers 2: ”Ni kämpar och strider men har inget, därför att ni inte ber”. Det kan bli mycket i egen kraft. Ändå är det så att det börjar i det enkla – som med ett ”tack”. Kontakten återupprättas direkt om jag tappat bort den. Ögonkontakten.
Sedan får allt komma spontant och i en enda röra eller bara som en suck. Krångla inte till det! Andaktsböcker, bibelstudieplaner och förbönslistor är bra. Men låt dem inte komma i vägen. Skapa ögonkontakten först. Sjunk ner. Sänk axlarna. Säg det namn som du helst använder. Fader. Jesus. Tack. Förlåt. Du vet ju att … Sätt ord på det som ropar högst. En nöd för något eller någon kan vara gudagiven. Eller något som ofrivilligt klistrat sig fast. Gemensamma nämnaren är att det ska talas ut till Gud.
Utan bagage kan vi sedan resa oss upp igen. Nu utrustade på nytt och iklädda den vapenrustning som vi alltid ska be om. Rustningen som inte bara skramlar, utan också är omsluten av kärlekens röda mantel. Bakom ett segerbanér.
Gud, här är jag nu. Du vet precis vad som maler i mitt inre. Tack att din famn bokstavligt alltid är öppen. Jag vill och längtar så att komma närmare dig. Och du har lovat att närma dig mig. Och du tar större kliv. Tack!