Beroende
Luk. 10:1–24
Gå! Se, jag sänder er som lamm in bland vargar. Ta inte med er någon börs eller väska eller några sandaler, och hälsa inte på någon längs vägen. Luk. 10:3
Vi lever i en tid av extra allt. Allt finns att köpa och ibland köper vi hellre nytt än att leta rätt på den lilla grejen som finns någonstans i förrådets röra. Alla saker som behövs, om ifall att, ger trygghet att packa ner. Extra allt – men en falsk trygghet i vardagen.
Jesus ville ge de 70 lärjungarna som han sände ut chansen att se hur Guds omsorg fungerar i praktiken när vi går utan nedpackad trygghet. Det är en oändlig omsorg som skyddar från vargar och onda krafter, men som också bryr sig om det minsta skoskavet.
Jag har mest gått på den bekväma vägen där jag sällan saknat något fysiskt. Jag tar fram mina extra sandaler ur väskan, tuggar på något ur matsäcken samtidigt som jag ändå ofta oroar mig för vad som ska hända. Jag förstår att på den bekväma vägen går det långsamt att lära sig om Guds omsorg. Men möjligheten finns att dagligen släppa alla resurser, överlåta dem och mig själv och proklamera mitt totala beroende av Gud.
Gud, jag vill bli fri från allt jag bär med mig i onödan. Där finns en stor klump av oro för så mycket. Ta ut den ur mitt bagage. Hjälp mig att kunna gå med betydligt lättare steg så att jag når fram till det som jag verkligen är kallad till.