Bli stilla
Ps. 46
Bli stilla och besinna att jag är Gud ... Ps. 46:11
Ibland springer jag omkring i full stress för att räcka till. Morgonbönens stillhet och bön om frid försvinner snabbt. Var finns då de korta stilla stunderna under dagen när jag besinnar att Gud är Gud? Där axlarna får sänkas och de djupa andetagen andas in Guds närvaro? De finns alltför sällan, även om jag inser att jag behöver det mer och mer. Istället blir det flyktiga böner under flykten från det ena till det andra på agendan.
Gud måste känna stor sorg när han ser vår ryggtavla. Hans viskande påminnelse om att ”bli stilla och besinna att jag är Gud” når inte fram. Hinner inte.
Men idag är det en ny dag, eller kanske slutet av en dag för dig? Vi får inte fastna i misslyckanden och acceptera beteenden och reaktioner som inte är rätt. Vänd om! Bli stilla om så bara några sekunder. Besinna att … – det gör skillnad.
Jag har skrivit om dessa ord tidigare för de är så viktiga för mig. Även då tog jag med Svenska Kärnbibelns förklaring av ”var stilla” med ”låt det vara, släpp taget, kapitulera, lägg ner era vapen”. Det kan vi göra när vi påminner oss om vem som är Gud! Han tar hand om det vi släpper taget om i bön.
Gud, jag vet att du är Gud och även i mitt liv. Men jag behöver gång på gång under dagen släppa taget om alla mina måsten och påminna mig om att du är Gud. Du är även min närmaste chef. Det är faktiskt för dig som jag jobbar även om det inte syns i organisationsschemat. Du vet vad dagen innehåller idag. Du är Gud och Herre över allt som ska ske. Jag ber om din vishet och frid.