Planterad vid vatten

Herren sade: ”Jag skall själv gå med dig och låta dig få ro.” 2 Mos. 33:14

Vad ska jag göra eller inte göra i mitt liv? På kort och på lång sikt? Den övergripande riktningen och de små stegen? Hur ska det bli rätt? För en tid sedan kände jag en så stor förtvivlan och frågade Gud. Svaret kom snabbt, nästan innan jag nått sista stavelsen. Så brukar jag känna igen Guds röst. Snabbt och självklart och oftast då jag ställt en fråga. Han svarade: ”En sak i taget.”

Jag läser en självbiografisk bok om en ung kvinna som vandrar den ofantligt krävande vandringsleden Pacific Crest i västra USA. Det är en spännande bok. Hon ställs inför många utmaningar och dessutom med en ryggsäck som hon knappt orkar lyfta. Tänk om någon vid starten hade berättat om alla utmaningar och problem som hon skulle möta? Då hade hon nog ångrat sig direkt. Men med ett steg i taget gick det. Så vi borde inte fundera så mycket på steget efter nästa steg och ibland inte ens på nästa steg.

Fader, du känner mig. Du vet att jag hela mitt liv har planerat och funderat. Nu mer än någonsin är jag rädd för att ge mig in på genvägar som blir senvägar och irrvägar som förvirrar. Hjälp mig att ta ett steg i taget och uppfatta maningen till nästa steg. Visa mig att det finns hopp om att jag når dit du vill att jag ska gå. Jag vill verkligen inte gå dit Gud inte vill följa mig (v 15).