Planterad vid vatten

Jesus, Davids son, förbarma dig över mig! Mark. 10:42

Bartimeus som satt vid vägkanten såg sin chans. Därför ropade han efter Jesus, trots att folk försökte tysta ner honom. Jesus både såg och hörde honom. Bartimeus kastade av sig manteln för att snabbare nå fram till denne Jesus, Davids son, som han har hört om. Han som till och med hade botat blinda. Blinda fick sin syn! Nu kanske det kunde bli hans tur? Han sprang fram emot rösten som han drömt om att få höra. Nu eller aldrig var det hans chans att slippa vägkantens förnedring och tiggarrollen som i många år varit hans.

Trots Bartimeus så uppenbara behov av seende ögon, frågar Jesus: ”Vad vill du att jag ska göra för dig?” Jesus frågar trots att han vet. Bartimeus får uttala de ord han nämnt i sina böner i många år: ”Gör så att jag kan se igen”.

Tänk vad fantastiskt att plötsligt kunna se igen! Han kunde möta Jesu ögon och den blicken ville han inte lämna. Han valde att följa Jesus på vägen. Upp från vägrenen – nu på vägen tillsammans med Jesus. Vilket mirakel som började med ett rop som ingen kunde tystna: ”Jesus, Davids Son, förbarma dig över mig!”

Jesus, du ser mig! Du ser alla som i sina hjärtan ropar efter dig. Även om du vet vad jag behöver allra mest nu, vill du att jag sätter ord på det. Jesus, förbarma dig över mig och det jag nu lyfter upp inför dig.