Planterad vid vatten

… var frimodiga, alla ni människor i landet, säger Herren. Arbeta, för jag är med er, säger Herren Sebaot. Haggai 2:5

Jag kan ofta uppslukas av något arbete som ska göras. Det ger en stress med många dimensioner, både bra och dåliga. Bra att vilja ha något utfört som behövs som till exempel måla om ett hus. Men känslan när penseln stryks fram och tillbaka kan vara som natt och dag. Under frihet eller under tvång. Under oro eller frid.

Vi är friköpta och inte slavar. Vi ska inte var under något tvång. Det innebär inte att vi inte ska ta hand om det vi har fått ansvar för. Men det ligger en himmelsvid skillnad i hur och varför vi utför ett arbete. För att vi frivilligt följer en maning eller tvingas till det av yttre eller inre krafter.

I Haggai står det att Herren väckte en iver hos Serubbabel och hos alla dem som var kvar av folket, så att de började arbeta på sin Guds hus. En iver – vilken skön drivkraft och speciellt när Gud har manat oss att starta ett arbete. Då blir det välsignat – både tiden, kraften och lösningarna. Kanske manar Gud oss också att be om hjälp - himmelsk eller jordisk. Ensam är sällan stark.

Gud, lär mig att inte arbeta enbart i egen kraft. Du vill hjälpa mig och välsigna allt som jag behöver utföra. Men du kallar mig även till vila! Hjälp mig att vila, verkligen vila. Jag vet inte alltid hur jag ska vila. Vila och arbete – ett växelbruk som med dig blir välsignat.