Glöm inte
Mark 8:1–9
Jag lider med folket. Nu har de varit hos mig I tre dagar, och de har inget att äta. Mark 8:2
Tre hela dagar i ödemarken. Matsäcken som gjordes i ordning i all hast var slut för längesedan. Men de ville inte lämna Jesus.
Tänk att få vara i Jesus närhet i tre dagar. Att få ta in hans ord. Allt var nog inte lätt att förstå, men hans röst fångade dem i ett kärleksfullt grepp. Han kände inte bara deras hunger efter mat, utan främst deras inre hunger.
Kanske testade Jesus lärjungarna när han påtalade att folket var hungriga. Lärjungarna verkade helt ställda. Där i ödemarken gick det ju inte att köpa bröd eller något annat. Ändå hade de ju nyligen med egna ögon sett och smakat på ett ”bröd– och fiskunder”. De borde sagt: ”Jesus, här är lite bröd. Tacka Gud för det, så kommer det att räcka och bli över.”
Gör jag på samma sätt? Hur ska det bli med det eller det problemet? Jo, det händer alltför ofta att jag glömmer vad Gud har gjort. Som lärjungarna. Men i stället vill jag som David i Psaltaren påminna om vad Gud har gjort och tacka och prisa honom för det. Det är ett bra sätt att börja eller avsluta dagen.
”Det är gott att tacka Herren och att lovsjunga ditt namn, du den Högste, att på morgonen förkunna din nåd och om natten din trofasthet” (Ps. 92:2). Gud, jag vill påminna mig varje dag om allt bra som varit under dagen. Jag vill komma ihåg dina ingripanden och tacka för dem dagligen för att påminna mig om vilka under du gör och kan göra.