Guds nåd
Apg. 14:20–28
Därifrån seglade de tillbaka mot Antiokia, där de hade blivit överlämnade åt Guds nåd för det uppdrag som de nu hade fullgjort. Apg. 14:26
Jag fastnar för orden ”överlämnade åt Guds nåd”. Det skedde i Antiokia där församlingsledarna under fasta och bön sände iväg Paulus med sina medhjälpare på den första missionsresan. Jag tror inte bönerna slutade där utan följde dem på vägen. Vilken resa det skulle bli! Många kom till tro när Paulus predikade, men på varje plats blev det också ett starkt motstånd. I Lystra gick det så långt att de stenade Paulus, släpade ut honom ur staden i tron att han var död. Men när lärjungarna samlades runt honom, reste han sig och gick in i staden. Gick! Det hade aldrig gått bara genom Paulus egna kraft. Men han var överlämnad i Guds nåd.
När vi skickar ut missionärer eller välkomnar en ny pastor eller präst, då blir det förbön i en gudstjänst. Bra. Viktigt att förbönen sedan fortsätter i dessa tuffa uppgifter. Vi skulle också i våra kristna gemenskaper tydligt välsigna varandra när ett nytt uppdrag kommer. Be med handpåläggning och överlämna vår broder eller syster åt Guds nåd inför ett nytt jobb, förtroendeuppdrag eller ett annat nytt sammanhang. För det finns två sätt att utföra ett uppdrag – med eller utan Guds nåd. Skillnaden är himmelsvid i dess rätta bemärkelse!
Gud, jag ber om klarsyn för mina olika uppgifter. Alltifrån jobbet till det mer andliga. Hjälp mig att se ditt perspektiv på mina uppdrag och inte vandra i egen kraft utan i din nåd.