Planterad vid vatten

Gud är kärlek.

Det finns ingen rädsla i kärleken, utan den fullkomliga kärleken driver ut rädslan, för rädsla hör samman med straff. 1 Joh. 4:16, 18

Det går inte att missa apostel Johannes budskap till oss: Gud älskar oss och vi ska älska varandra. Det är grunden för vår relation till Gud och varandra. Lätt? Självklart? Nej, då hade inte Johannes behövt påminna oss.

Han skriver att det finns ingen rädsla i kärleken. Ändå händer det att jag är rädd för att inte duga i både Guds och omgivningens ögon. En sådan rädsla kan generera handlingar och mönster för att känna mig älskad, uppskattad, duktig och en i gänget.  En bristsjukdom har brutit ut för att det av något hindrar att ta emot villkorslös kärlek.

Tänk dig ett avlopp som tätnat. Det rinner ut, men långsamt. Det behöver rensas. Det kanske luktar illa dessutom. En massa läskigt har fastnat och bakterier har kalas. I vår dusch känner jag på lukten när det är dags att rensa. Ibland försöker jag skjuta på det och skvätter i lite från WC-ankan och vänder ryggen till. Detta trots att jag vet vad som behöver göras: avlägsna det äckliga som stoppar upp. Då kan vattnet flöda och lukten försvinner.

Vi kan behöva be Gud att han ska rensa i din kanal till hjärtat, för att mer av hans kärlek ska flöda till dig och även kunna flöda vidare.

Gud, jag behöver rensas mer för att kunna ta emot din kärlek. Och ge ut din kärlek.