Ljuset
Joh. 8:12‒30
Jag är världens ljus. Den som följer mig ska inte vandra i mörkret utan ha livets ljus. Joh. 8:12
Kanske har du vandrat i mörker någon gång och sakta famlat dig fram? Efteråt i dagsljuset inser man hur enkel vägen egentligen var. Då går det lätt att navigera mellan hinder och ojämnheter.
En fjällvandring i Norge i min ungdom bjöd på dramatik, då sista delen vandrades i mörker. Vi behövde ta oss till en fjällstuga eftersom snön och terrängen gjorde tältning omöjlig. Markeringen för leden försvann då och då när snön täckte de stenar som var märkta med ett rött T. Vi trodde att vi började närma oss stugan, men i Jotunheimens tuffa terräng såg många klippblock ut som möjliga hus i mörkret. Jag bad om hjälp – att någon skulle ge sig ut med ficklampa i handen för att uppsöka utedasset. Då skulle vi kunna ta ut rätt riktning. Plötsligt ropade någon i gruppen till när han såg en glimt av en ficklampa. ”Där! Såg ni? Vi ska ditåt!” Jag tackade Gud! Men även om vi visste riktningen famlade vi oss fram. Strax framme fick vi forcera ett vattendrag, där en av oss dessutom tappade tältpinnarna som försvann. Mörkrets dramatik.
Dagen efter följde vi våra spår och såg en bro inte långt ifrån där vi kämpat oss genom det kalla vattnet. En så enkel vandring egentligen – i dagsljus! Vilken enorm skillnad att vandra i mörker eller i ljus.
Jesus säger än idag: Jag är världens ljus.
Vi får be om hjälp att vandra i hans ljus. Att vandra ledd av ljuset och också i rätt tid. Det gäller även för vardagens invanda stigar. Även där kan vi behöva se saker på ett annat sätt. I Guds ljus.
Jesus, tack för att du är mitt ljus. Jag ber om att ditt ljus ska lysa på det som jag behöver se för att gå och handla så som du vill.