Men jag vet!
Joh. 11:1-27
Herre, om du hade varit här, skulle min bror inte dött. Men också nu vet jag att Gud kommer att ge dig vad du än ber honom om. Joh. 11:21
Marta var ärlig när Jesus äntligen kom. Hon hade väntat sedan de skickat ett bud till honom om att deras bror Lasarus var sjuk. Men Jesus hade inte bråttom och under tiden hann Lasarus att dö. Lärjungarna fick höra Jesus säga att Lasarus sjukdom inte skulle leda till döden utan till Guds ära. Men det visste inte Marta och Maria och Lasarus dog framför ögonen på dem. Vilken smärta och sorg! När vi möter Marta i berättelsen har det redan gått fyra dagar. Inte konstigt att hon då säger: ”Herre, om du hade varit här så skulle min bror inte dött.” Ärligt och rakt på sak. Så har vi lärt känna Marta. Men Marta stannar inte i sin anklagelse utan fortsätter med att sätta upp ett MEN! ”Men också nu vet jag att Gud kommer att ge dig vad än du ber om.”
Jag är bra på att sätta upp ordet ”men”, men då oftast för att fortsätta med något negativt. ”Jodå, semestern var bra, men …”. MEN! Jag vill göra som Marta. När något är jobbigt får jag erkänna det, men sätta upp ordet ”men” som ett stopptecken. Stopp, gå inte längre fram på vägen av förtvivlan och oro. Lyft det som tynger. Var ärlig och transparent mot Gud och låt honom hjälpa dig att sätta upp ett stopptecken. ”Men! Gud har lovat att …” Så ser vi att David gjorde många gånger i sina psalmer. Ärlighet först och sedan med blicken på vem Gud är och vad han har lovat. Då vänds klagan i tacksamhet.
Fader, jag identifierar mig ofta med Marta som hade så mycket att stå i. Men efter mötet med dig fick hon en tro som bar och som inte lät henne stanna kvar i besvikelsen för att Jesus dröjde. Jag ber om hjälp att sätta stopp för tankar när de tvivlar. Om hjälp att säga MEN och sedan peka på dina löften.