Pratmakare
Titus brev. 1:1-16
Särskilt bland de omskurna finns det många orosstiftare, pratmakare och bedragare. Tit. 1:10 (SFB 98)
Det här var kanske en otippad vers som utgångspunkt för en andakt. Men jag fastnade vid den och började skriva. Tror att ordet pratmakare träffade mig …
Vi är ju alla olika, och tack och lov för det, och vissa av oss pratar ofta och mycket. Det gäller mig ibland. Då är det extra viktigt att fundera på frukten av det man säger på jobbet, skolan, festen eller kyrkkaffet. Om det skapar onödig oro är vi nog fel ute. För är det något som inte behövs i vår tid är det mer oro. Rollen som orosstiftare ska vi stå över. Istället behövs hopp och frid och människor som ser behoven hos den som sitter bredvid eller som kommer i vår väg. Läs inte ”i vägen” även om det ibland kan kännas så. I själva verket kan det vara för oss oplanerade möten som Gud står bakom.
Det behövs också sanningar och inte lögner eller halvsanningar. För att sådana ord ska ge frukt måste en viktig ingrediens ingå – kärlek. Orden måste uttalas i kärlek.
Gud, jag kan prata på ibland och både oroa och roa. Jag kan också undvika att prata om det som är jobbigt, men som behöver komma fram. Gör mig alltmer tajt med dig, så att jag vet vad jag ska prata om som skapar frid och är sant.