Rätt strid
Psaltaren 18
Du lär mina händer att strida, mina armar att spänna kopparbågen. Du ger mig frälsningens sköld, din högra hand stöder mig. Din ödmjukhet gör mig stor. Du gör plats för mina steg där jag går, mina fötter vacklar inte.
Ps. 18:35–37
Vi är kallade att gå ut i strid. Rätt strider. Det är lätt att hamna i inbördeskrig och splittring av det som ska vara sammanfogat. Splittring är ett av den ondes mest effektiva vapen. Istället för att dra åt samma håll bildas grupperingar som drar åt olika håll. Eller som blir sittande, då kraften spillts på fel saker.
Även inom oss själva kan det vara splittrat. För eller emot. Tro eller tvivel. Rädsla eller mod. Vi vet kanske vad vi fått för uppgift, men vågar inte. Rädslan att misslyckas. Men Gud låter oss ofta gå i för stora skor för att vi ska söka hans hjälp. När vi frågar om hjälp att spänna kopparbågen – då börjar det hända rätt saker med Guds högra hand som stöd.
Gud väljer inte den som verkar mest kvalificerad, utan den som förstått att ”din ödmjukhet gör mig stor” (v 36). Stor på rätt sätt så att skorna passar.
Gud, hjälp mig att se vilken strid eller kamp som jag ska gå in i eller lämna. Endast i dig kan jag gå modigt framåt där du gör plats för mina steg och mina fötter vacklar inte.