Planterad vid vatten

Nåd och frid vare med er i allt rikare mått. 1 Petr. 1:2

Jag fastnade för orden ”i allt rikare mått” (1 Petr. 3:2). Petrus vill att vi ska få ta emot allt mer av nåd och frid. Med nåd och frid kommer man långt. Nåd är att bli benådad trots skuld, men kan upplevas även i mindre saker i vardagen. ”Det är en nåd” kan man höra i kristna kretsar, när fokus riktas på det som annars ibland tas för givet. Det hör ihop med tacksamhet. Nåd och tacksamhet.

Jag minns en förbönsgudstjänst där flera förebedjare gick runt och lade händerna på axlarna hos den de tyst bad för. Stolsrad efter stolsrad. Efter några varv var jag knockad av frid. Jag försökte ”testa friden” genom att tänka på något som brukar oroa mig, men det gick bara inte! Underbart! Från sådana stunder vill man inte bryta upp. Där vill man bygga en hydda för att vara kvar i Guds närvaro.

Undrar om Petrus menade att friden ska vara med också mig i allt rikare mått? Att det inte är enstaka händelser som kräver fem förebedjare som går fyra varv för att jag ska bli uppfylld av massiv frid? I allt rikare mått. I min vardag. Jag vill räkna med det.

Gud, tack för de stunder som du överraskar mig med din frid. Jag ber att jag ska kunna ta emot friden i ett allt rikare mått. Det vill du. Du är inte snål. Hjälp mig att ta emot. Mitt i allt. Mitt i orons strid. I ett allt rikare mått.