Sårad
Ords. 15:1-33
Ett mjukt svar stillar vrede … Ords. 15:1
Så mycket klokt det står i Ordspråksbokens femtonde kapitel. Kontraster mellan att leva och agera i harmoni eller med ilska, hjärtesorg, oro och hat. Vi vet vilken planhalva vi vill vara på. Men i vår svaghet pendlar vi och får ständigt smaka på både sött och surt av andra och oss själva.
Mitt svar häromdagen var inte mjukt. Jag blev så sårad när jag satte ord på mitt bekymmer och möttes med oförståelse och irritation. Därefter blev det låst. Jag flydde slagfältet snabbt och sa att jag klarar det själv. Ensam är stark, eller hur? Så kunde jag ännu mer stämma in i vers 15: ”Den betryckte har aldrig en glad dag …” Betryckt och sårad så att det kändes i hela kroppen. Jag som hade hoppats på förståelse och stöd.
”En mild blick gör hjärtat glatt, och ett gott budskap ger märg i benen.” står det i trettionde versen. Så sant, men nu levde jag i motsatsen. Om vågen hade visat minus dagen därpå hade det definitivt berott på att märgen hunnit rinna ur mig lite under nattens timmar.
Men vi har en som förstår och vi får be Gud om hjälp. Om omplåstring och omsorg för såret vi fått av oförståelse och dömande hårda ord. Och hjälp att förlåta.
Gud, jag kommer till dig med mitt nya sår. Där som jag blev träffad av oförståelse och ilska. Mitt i ett av mina känsligaste områden. Hjälp mig att förlåta i ord och handling. Hjälp mig att förklara utan att försvara min svaghet.