Skvaller
Ords. 11
Den som föraktar sin nästa är utan vett, den som har förstånd tiger. Skvallraren förråder hemligheter, ett trofast hjärta döljer vad det vet. Ords. 11:12‒13
Skvallraren. Det är någon annan. Det är inte jag. Eller? Kanske har du också varit i en situation där det är ”okej” att prata negativt om en person? Det kan vara chefen, kollegan, en i släkten eller i församlingen. Alla gör ju det! Och alla är överens om att det finns en anledning. Det är verkligen befogat. Så vi dras med. Men om vi är uppmärksamma smakar det illa efteråt.
Det finns situationer då det kan vara konstruktivt att ta fram det som är fel eller handlingar som är inte är bra hos någon. Det behövs fakta i syfte att göra något åt situationen. Men jag tippar på att det är en gång av tio eller mindre. De andra gångerna leder det bara nedåt. Både för den som skvallrar och den som det pratas om.
Hur många gånger har man inte hört om hur en obetydlig grej blev starten på åratals av mobbing? Någon utser en hackkyckling och andra är snabba att hänga på. Kanske av lättnad att klarat sig undan själv? Där krävs det att vi ställer upp och markerar att det inte är okej.
Första steget att bryta vanan att prata illa om någon eller förråda hemligheter (v 13), är insikten om att det är fel. Då behövs en bön om att vilja leva renare utan skvallrets och baktalandets smuts.
Gud, jag vill inte sprida mer smuts i min omgivning genom att skvallra eller tala illa om. Jag ber om hjälp att inse när det är på väg att hända igen och kunna vända om.