Planterad vid vatten

Om någon är ordets hörare men inte dess görare liknar han en man som ser sitt ansikte i en spegel. När han har sett sig själv och gått sin väg glömmer han genast hur han såg ut. Jak. 1:23

Spegel. Avslöjar eller bekräftar. Vi behöver båda. När jag var i slutet av en anställningsintervju som ung mötte mig en sotfläck i ansiktet när jag äntligen kunde gå på toaletten. Hur länge hade jag haft den? Hela intervjun? Jag tvättade bort den och bestämde mig försöka släppa det och fortsätta i samma goda anda. Och jag fick jobbet! Men visst hade jag önskat att någon hade vågat säga till. Med omsorg och kärlek kan vi behöva tala om att något inte står rätt till. Hellre förr än senare. Sagt i ödmjukhet och med omsorg kan det lättare tas emot och senare landa i tacksamhet.

När Gud vill visa oss något i hans spegel är det för att i kärlek hjälpa oss att lägga till rätta eller ta bort. Det vill vi inte missa. Det glömmer vi inte. Men förändringen ska inte ske i egen kraft. Det kan tyckas gå tröttsamt långsamt framåt och kräva många stopp med bön om förlåtelse. Men Gud vet och stöttar kärleksfullt och tålmodigt. En dag vill han visa oss förändringen i sin spegel.

Gud, din spegel är tydlig och klar, men du står bakom och syns i spegeln med din kärlek. Då vågar vi se rakt in i spegeln på det som behöver tas om hand.