Uthållighet
Rom 12:12-21
Var glada i hoppet, tåliga i lidandet och uthålliga i bönen. Rom 12:12
Maratonlöparen springer på. Siktet är ställt långt fram. Bäst fungerar det nog med ett tunnelseende, där målet är ljuset i tunneln. ”Jag ska dit!” Att analysera allt på vägen tar för mycket energi. Det gäller att finna en vila mitt i löpningen. Sakta går det framåt.
Så kan det vara vid vissa tider i livet. Vandringen känns krävande och lång. Stegen kan smärta. Om målet dessutom känns otydligt – desto viktigare att ta sällskap. I vers 15 står det: ”Gläd er med dem som är glada, gråt med dem som gråter”. Dela en bit av vägen.
I den uthålliga bönen får vi hjälp på olika sätt. Vi får ett tydligare mål och ofta en utmaning att ta steg utanför komfortzonen. Men utan honom springer vi garanterat in i väggen eller blir sittande. Så sök hans sällskap.
Herre, hjälp mig att lyfta blicken. Hjälp mig att se att jag färdas framåt även om det känns så onödigt jobbigt och svårt ibland och målet på kort och lång sikt så suddigt. Tack att du vet precis hur mina skor skaver och var kroppen känns överansträngd. Hjälp mig att vara uthållig i bönen, och minska min tröttsamma klagan.