Utväg
Psaltaren 18
Hjärtligt kär har jag dig, Herre min styrka, Herre mitt bergfäste, min borg och min räddare, min Gud, min klippa och min tillflykt, min sköld och min frälsnings horn, mitt värn! Jag ropar till Herren, den högt lovade, och jag blir frälst från mina fiender. Ps. 18:1–4
När David skrev den artonde psalmen hade han fått uppleva hur Gud räddat honom ur Sauls våld. Han var full av tacksamhet och hela psalmen är sprängfylld av ord som på olika sätt visar hur Gud hjälper och hur stor han är. Vi får instämma så ofta vi kan, men nästan ännu viktigare att uttala dessa ord innan vi ser segern.
I andaktsboken ”Se vilket hopp” (Equmeniakyrkan) skriver Hope Ingemarsson att Gud vid ett tillfälle visade hennes olika svåra livsresor som en karta. Han visade tydligt att alla gånger som hon hade gått snett, hade han varit med henne och visat utvägar som hon hade ignorerat. ”Jag insåg att jag hade agerat som om jag var ensam. Men han hade aldrig lämnat mig. Jag bad om förlåtelse och fick uppleva en frid som bara Jesus kan ge. Ett lugn i själen där det tidigare rått krig.” Detta vittnesbörd berörde mig. Att det hela tiden finns planer och utvägar.
Nästan samtidigt läste jag Fredric Cronas krönika i Världen idag (14 maj 2024): ”Gud har alltid en väg och en plan framåt, och även om det inte skulle finnas någon väg, så gör han en väg.” Fredric skriver dessa ord om Sverige och det är gott, men det gäller också för det som du och jag står i nu. Ser du ingen plan – vänta och tacka – den finns där! Herre vårt bergfäste, vår borg och vår räddare.
Älskade Fader, tack för att du har en utväg och en plan i de scenarier som mina tankar målar upp för mig i tid och otid. Tack för din oändliga kärleks omsorg. Du min räddare!