Maria, visste du?

En natt under stilla veckan vaknade jag med sången ”Maria, visste du?” och tankarna gick till den oerhörda smärta som Maria måste ha känt när hon följde sin son på lidandets väg ända fram till korset. Det var också en lidandets väg för henne. Varje steg.

På riktigt

Tänk så fina små leksakskök det finns för barn med stekspadar och vispar i miniatyr. Kanske placeras det nära den riktiga spisen med hopp om att det lilla köket ska locka när det är dags för föräldrarna att laga mat. Men … det är nog inte där vi hittar barnet, utan där det verkligen händer något. All heder åt den förälder som trots hunger och trötthet låter de små hjälpa till vid spisen. Som varligt och med himmelskt tålamod ger barnet allt större uppgifter. Låt oss låna den bilden.

Språkförbistring

”Och du ska vara kommunikationschef!”

Orden var pappas och de gjorde riktigt ont. Jag var nybliven kommunikationschef som försökte använda teori blandat med sunt förnuft i min nya roll. Men att familjen bokat en resa ett halvår tidigare hade jag liksom glömt att berätta. Tyvärr återkommer de där orden lite då och då inom mig både på jobbet och privat. För kommunikation är svårt. Bland det svåraste som finns, kan jag tycka ibland. Det finns så många faktorer som kan resultera till att kommunikationen bara blir brus eller orsakar höga vågor i onödan.

Från ett annat perspektiv

Så härligt att återigen kunna springa min favoritrunda. Ännu inga blåsippor, men jag vet att snart överraskar de mig, när jag kämpat mig upp för de första rejäla backarna. Därefter står vitsipporna på tur och gläder mig i många veckor. Ett paradis som jag njutit av under mina rundor de senaste åren. Rundan är bitvis lätt att löpa, men ibland nästan som klättring. Just denna omväxlingen gillar jag, då det får mig att fokusera på var jag sätter fötterna – ett totalfokus mitt i nuet.  

Men idag blev allt annorlunda! Hur då?